Lars Gullin - Fabodjazz 1998

När jazzens puritaner i början av 1950-talet kallade Lars Gullins musik för fäbodjazz, var det en förolämpning. Ingen yngling från Gotland skulle ostraffat komma till storstaden och kladda ner den amerikanska jazzen med något så simpelt som svenska folktoner. 40-50 år senare känns begreppet genialt. I ett enda ord summeras hela stämningen hos Gullin och generationskollegor som Jan Johansson, Bengt-Arne Wallin, Bengt Hallberg eller Georg Riedel - känslan av en överjordiskt vacker skandinavisk jazzblues, som reser sig ur Dalarnas myrar och Gotlands sanddyner, medan mjölkpallar och rälsbussar agerar stum publik. Att Gullin spelade på en barytonsax från huset Selmer, använde ett Berg-Larsen ebonitmunstycke och föredrog Rico rörblad, liksom all musikteori, blir plötsligt ointressant. Allt detta skyms av dofterna från ett naket svenskt kalhygge. Nordisk sommar/spelade jag, har poeten Gunnar Möllerstedt skrivit om Gullin - ett livsverk koncentrerat i fyra ord.
(liner notes)



Lars Gullin - Fäbodjazz 1951-1956
(Stockholm Metronome 1998)

1. Danny's dream
2. Silhouette
3. Prima Vera (Manchester fog)
4. Laburnum Vulgare
5. Merlin
6. Ma
7. Apostrophe
8. Flamingo
9. I fall in love too easily
10. A la carte
11. Be careful
12. Summertime
13. Late summer
14. Fedja
15. Late date


Arne Domnérus, altsaxofon
Stan Getz, tenorsaxofon
George Riedel, bas
Yngve Akerberg, bas
Bo Stoor, trummor
Robert Edman, trummor
Bengt Hallberg, piano
Gunnar Svensson, piano
Rolf Berg, gitarr
Jan Allan, trumpet
Weine Renliden, trumpet
Bengt Arne Wallin, trumpet
Nisse Skoog, trumpet
Leppe Sundevall, trumpet
Gösta Theselius, arr. dir