Weeping Willows - Singles Again 2005

Pojkar gråter inte?
Jag vet inte vad det är som saknas, eller vad det är som gör det, men deppigheten och vemodet är slående. Det är som om Weeping Willows tillsammans med ett fåtal andra band blivit talesmän för den grupp som aldrig sett ljuset. Ambassadörer för de människor som inte hittade ljusknappen utanför, men gick in ändå.
En utav fördelarna med ett samlingsalbum är att man oftast får en väldigt komplett skiva, som i Weeping Willows fall. Singles again är i princip så nära fulländad som man kan komma. Det finns i princip ingen låt som jag skulle vilja plocka bort, och heller ingen specifik som jag saknar.

Mycket handlar för min del om Magnus Carlssons fantastiska röst. Jag har alltid varit fascinerad av hans förmåga att låta harmoniskt upprörd samtidigt som världen håller på att rasa. Han river alla försvar! Efter sången så kommer texterna. Weeping Willows har lyckats fånga vemodet på ett sådant sätt att det inte släpper taget, utan fängslar mig totalt. Jag kan känna sådan fullständig själslig tillfredställelse när Magnus Carlsson skriver om ensamheten, för då vet jag att jag inte är den enda, vi är i alla fall två.

Weeping Willows skapar stora och pampiga låtar. Framförallt är jag imponerad över hur man lyckas frambringa en så perfekt balans mellan de pompösa ljudbilderna och den underliggande intimiteten. Stråkarrangemangen är en typisk sak som bevisar musikens storhet, där det vackra kontrasteras mot det svartmålande i texterna.

Låtkatalogen är beundransvärd. Att det handlar om en skiva full med hits är det ingen tvekan om. Touch me är precis lika underbar och surrealistisk som livet själv. While I'm still strong är sårbarhet på riktigt hög nivå. Den bringar fram de känslor som man så aktivt jobbat för att dölja, men samtidigt måste återuppleva. Njutbart lidande och självömkan när det är som bäst. Precis på samma sätt berör Broken promise land med sin nästan kokande desperation. Magnus röstresurser kommer verkligen till sin rätt och gör låten gastkramande och hjärtskärande.

Det enda som egentligen är nytt på skivan är de två nyskrivna låtarna I'm gonna let love find me och Brighter day. Det märks redan i musikens inledning att de två sista verken är av en helt annan karaktär än det vi hört tidigare. Positiviteten bara flödar, till och med i låttitlarna. Det ironiska med de två sista låtarna och deras motsträviga optimism är att jag tror på det.
Jag tror det finns ett behov för oss att sätta ord till saker som är svåra att hantera, som olycklig kärlek och ensamhet, och i de fall vi inte klarar av det själva tror jag Weeping Willows kan vara ett riktigt bra alternativ. Jag gillar verkligen att gruppen slår hål på myten att pojkar inte gråter.

Med samlingsskivan Singles again känns det nästan som om Weeping Willows har satt punkt för den gångna tiden och börjat om på nytt. En slags början på en ny era. Har gubbarna hittat knappen månne? Har dom sett ljuset?
(Jens Ganslandt, muzic.se)

- - -

Weeping Willows - Singles again 1997-2005
(Stockholm Virgin Sweden/Grand 2005)

1. Broken promise land
2. Eternal flames
3. Blue and alone
4. You're everywhere
5. True to you
6. I close my eyes
7. When you are asleep
8. While I'm still strong
9. Somewhere
10. Touch me
11. Falling
12. Stairs
13. You weren't even close
14. Lost love
15. I'm gonna let love find me
16. Brighter day